.
.
.
[15.2o]

Usch sicket humör man lever med, allt känns piss innuti min kropp just nu, den vill bara lägga sig ner och aldrig vakna någon gång mer, om det inte känns bättre!! Jag älskar min robin underbart mycket, han är den bästa killen som finns <3 Men ändå är jag såhär varför då? vad är det i kroppen som gör mig arg? Robin har inget gjort, men ändå är jag arg?! Jag fattar inte och vill inte ha det så iheller, jag vill ha det bra vara glad och sånt, men det går inte. Jag blir arg på mig själv.. Varför känns allt perfekt när jag är med små barn, varför är jag inte arg och vilsen då? Varför känns allt annorlunda? Som när jag hade Jonatan.
Då vart jag glad och sånt hela tiden, men varför är jag inte det sen? Varför är jag nu arg på mig själv och det går ut över min stckars älskling?? Jag längtar som fan tills jag blir vuxen och kan ha ett eget barn vafan låt dagen komma. Ge mig ett jobb ge min körkort sen så ska jag skaffa mitt barn. Fan vad jag är glad att jag har dig älskling, du stöttar fast jag är ett svin mot dig. FÖRLÅT MIG jag vill inget illa.